Urinvägssystemet

Polycystisk njursjukdom (PKD) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Polycystisk njursjukdom (PKD, Polycystic Kidney Disease) hos katter är en ärftlig sjukdom där det bildas cystor i njurvävnaden. Cystorna är fyllda med vätska. Med tiden kan cystorna bli större och fler och tränga undan den normala njurvävnaden. Om mycket fungerande vävnad går förlorad kan det leda till kronisk njursjukdom (CKD), sämre filtrering och njursvikt. PKD förekommer framför allt hos perser och närstående raser.

8 min läsningKällor
Polycystisk njursjukdom (PKD) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Sök akut om katten:

  • Kräks upprepade gånger och inte kan behålla vatten.
  • Blir snabbt mycket slö, vinglig eller svår att få kontakt med.
  • Försöker kissa utan att få ut urin, eller får bara ut droppar.
  • Plötsligt verkar blind eller börjar gå in i föremål.
  • Faller ihop eller får kramper.

En katt med kända njurcystor kan få en akut försämring även om den mått bra vid förra kontrollen. Plötslig synförlust kan vara en följd av högt blodtryck och behöver bedömas snabbt.

Allmänt om sjukdomen

Polycystisk njursjukdom hos katter beror ofta på en mutation i genen PKD1, ärvs autosomalt dominant och finns redan från ung ålder. Cystorna är fyllda med vätska och kan ligga både i njurbarken och längre in i njurmärgen. De kan vara enstaka eller många och varierar i storlek mellan katter. När cystorna växer gradvis och den normala njurvävnaden går förlorad kan njurarna få svårare att koncentrera urin och rena blodet.

De första tecknen på kronisk njursjukdom kan komma i medelåldern eller senare. Den ärftliga sjukdomen kan upptäckas redan hos kattungar med ultraljud eller gentest. En katt med flera små cystor kan fortfarande ha normala njurvärden och verka frisk. När cystorna blir stora kan njurarna bli förstorade och få ojämna konturer.

Orsaker

  • En sjukdomsorsakande mutation i genen PKD1 ligger bakom den klassiska ärftliga formen.
  • Cystbildningen börjar tidigt och små cystor kan finnas redan vid födseln.
  • Cystorna växer gradvis och kan ta plats från den normala njurvävnaden.

En förändrad kopia av genen kan räcka för att katten ska utveckla sjukdomen. Om en förälder har en sådan kopia och den andra saknar varianten är sannolikheten 50 % för varje unge att ärva mutationen. Sannolikheten gäller varje unge för sig. I en liten kull kan därför samtliga ungar ärva varianten eller samtliga födas utan den.

Riskfaktorer

  • Perser, exotic shorthair (exotic), brittiskt korthår och deras blandningar.
  • PKD hos föräldrarna, eftersom mutationen kan föras vidare från en enda förälder.
  • Ingen genetisk kontroll i aveln.

Ras och släkthistoria kan hjälpa veterinären att bedöma risken. En katt med en sjuk förälder kan bära på mutationen innan den har synliga besvär. Den klassiska varianten har även påvisats hos katter utanför persergruppen. Vissa njurcystor har andra eller ännu okända orsaker, även hos katter som har testats för den vanliga mutationen.

Vanliga symtom

PKD kan länge vara utan symtom. De kliniska tecknen hänger oftast ihop med att kronisk njursjukdom utvecklas:

  • Stora urinmängder och ökad törst.
  • Viktnedgång och sämre aptit.
  • Kräkningar eller tecken på illamående.
  • Slöhet och mindre intresse för lek eller umgänge.
  • Matt eller ovårdad päls.
  • Blekare slemhinnor om katten har utvecklat blodbrist.

Ökad törst kan märkas som tätare besök vid vattenskålen, medan större kissklumpar kan visa att katten producerar mer urin. Vid illamående kan katten gå fram till maten, nosa på den och sedan vända bort huvudet. I sena stadier kan ansamling av avfallsämnen vid njursvikt ge uremi med uttalat illamående, matvägran och påverkat allmäntillstånd.

Komplikationer och följder

  • Kronisk njursjukdom (CKD) när fungerande njurvävnad går förlorad.
  • Njursvikt med vätskebrist och ansamling av avfallsämnen i blodet.
  • Högt blodtryck, som bland annat kan skada ögonen.
  • Blodbrist vid långt gången njursjukdom.
  • Livshotande försämring om njurarna inte längre kan hålla kroppens vätske- och saltbalans.

När njurarna förlorar förmågan att koncentrera urinen försvinner mer vatten den vägen. Katten kan därför bli uttorkad trots att den dricker mer än tidigare. Blodtrycket kan vara förhöjt utan synliga tecken tills till exempel näthinnan skadas.

Diagnos hos veterinären

  • Ultraljud av njurarna för att bedöma cystornas storlek, antal och läge.
  • Gentest (DNA-test för den vanliga mutationen i genen PKD1).
  • Blodstatus och biokemiska blodprover. Förhöjt kreatinin och urea kan vara tecken på kronisk njursjukdom.
  • Urinprov för att mäta protein i urinen och bedöma urinens densitet.
  • Blodtrycksmätning för att hitta och följa högt blodtryck.

Ultraljudet visar cystorna som vätskefyllda områden i njurarna. I en grupp perser och exotic kring 3 månaders ålder (12 veckor) var ultraljudets känslighet 96,2 % och specificiteten 91 % vid jämförelse med gentest. Små cystor kan missas tidigt, särskilt när de ännu är svåra att skilja från njurvävnaden. Vid misstanke trots ett normalt ultraljud kan veterinären använda DNA-test eller planera en ny bildkontroll.

Ett DNA-test visar om katten har den variant som analysen är gjord för. Blodprov och urinprov visar hur njurarna fungerar, medan ultraljud visar hur njurarna ser ut. En enstaka cysta kan ha en annan orsak än klassisk PKD. I ett japanskt försäkringsmaterial hade 7 av 9 katter (77,8 %) med registrerade njurcystor den vanliga PKD1-varianten. Vid ett negativt DNA-test och cystor på ultraljud kan veterinären därför behöva utreda förändringarna vidare.

Behandling

PKD går inte att bota eftersom den ärftliga förändringen finns kvar. Behandlingen syftar till att bromsa den kroniska njursjukdomen och bevara livskvaliteten:

  • Njurdiet med begränsat fosforinnehåll när njursjukdomens stadium motiverar det.
  • Kontroll av blodtrycket och behandling av högt blodtryck.
  • Vätskebehandling vid uttorkning eller akut försämring efter veterinärens bedömning.
  • Behandling av exempelvis illamående, nedsatt aptit eller störningar i saltbalansen.
  • Regelbunden uppföljning med blod- och urinprover.

Om en cysta töms kan den fyllas med vätska igen. Vid PKD finns det ofta cystor på flera ställen i båda njurarna. Vården inriktas därför på att följa njurfunktionen och behandla följderna av cystsjukdomen. Vid återbesök kan veterinären justera behandlingen utifrån vikt, aptit, blodtryck och provsvar.

Förebyggande

  • DNA-testa avelsdjur när ras eller släkthistoria motiverar test för den kända PKD1-varianten.
  • Använd inte katter med den sjukdomsorsakande mutationen i avel.
  • Ultraljud av njurarna hos katter av raser i riskgruppen kan komplettera DNA-testet.
  • Följ upp katter med påvisade cystor så att förändrad njurfunktion kan upptäckas tidigt.

I Sverige får katter med ärftliga sjukdomar som kan orsaka lidande hos avkomman inte användas i avel. Vid registrerad screening behöver katten kunna identifieras så att provsvaret hör till rätt individ.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Polycystisk njursjukdom är en allvarlig ärftlig sjukdom som är vanligast hos perser och närstående raser. Om PKD finns i släkten kan du ta med tidigare testresultat till veterinären. Tidig upptäckt och stödjande behandling vid första tecken på kronisk njursjukdom kan hjälpa katten att behålla aptiten och undvika uttorkning. Vid konstaterad PKD kan du följa kattens aptit, vikt, törst och mängden urin i lådan mellan återbesöken. Förändringar över tid kan hjälpa veterinären att bedöma när katten behöver tätare uppföljning för kronisk njursjukdom.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Kan en kattunge ha PKD utan att visa symtom?

Ja. En kattunge kan ha ärvt mutationen och ha små cystor som ännu inte påverkar njurfunktionen märkbart. Ett DNA-test kan påvisa den vanliga varianten även om kattungen äter, växer och leker som vanligt.

Vad visar ett positivt DNA-test?

Testet visar att katten har den sjukdomsorsakande variant som har analyserats. För att se hur njurarna ser ut eller hur väl de arbetar kan veterinären behöva komplettera med ultraljud, blodprov och urinprov.

Är en enstaka njurcysta alltid PKD?

En cysta kan förekomma av andra skäl. Veterinären bedömer bland annat kattens ålder, släkthistoria och om det finns förändringar i båda njurarna. Gentest kan hjälpa till att identifiera den klassiska ärftliga formen.

Kan njurfoder få cystorna att försvinna?

Cystorna blir kvar. Njurfoder används för att hjälpa katten när njurfunktionen påverkas. Till exempel kan ett lägre fosforinnehåll underlätta hanteringen av högt fosfat i blodet. Veterinären följer cystorna med ultraljud när det behövs.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →