Akut till veterinären
Sök akut om katten:
- Andas ansträngt, tar snabba ytliga andetag i vila eller andas med öppen mun.
- Blir mycket svag, faller ihop eller är svår att få kontakt med.
- Plötsligt får kraftig smärta och inte kan använda ett eller båda bakbenen.
- Får snabbt tilltagande svullnad i buken eller kroppen och samtidigt blir slö.
- Kräks upprepade gånger och inte får i sig vätska.
Vid ansträngd andning behöver katten hållas så lugn som möjligt under transporten. Vätska i brösthålan kan hindra lungorna från att expandera. Plötslig smärta och svaghet i bakbenen kan i stället bero på att en blodpropp har stängt av blodflödet.
Allmänt om tillståndet
Normalt filtrerar njurarnas glomeruli blodet och håller kvar det mesta av proteinet. Vid skador på glomeruli kan protein förloras i stora mängder (proteinuri). När kroppen inte hinner ersätta förlusten leder det till lägre albumin i blodet, sjunkande onkotiskt tryck och ödem. Onkotiskt tryck hjälper till att hålla kvar vätska i blodkärlen. När trycket sjunker kan vätska samlas under huden, i buken eller runt lungorna. Samtidigt stiger blodfetterna, i synnerhet kolesterol.
Proteinläckaget och njurens förmåga att filtrera bort avfallsämnen kan förändras i olika takt. En katt kan därför ha uttalad proteinuri, lågt albumin och ödem medan kreatinin i blodet fortfarande är inom referensintervallet.
Orsaker
- Glomerulonefrit, till exempel när immunkomplex skadar glomeruli.
- Amyloidos i njurarna, då ett onormalt protein lagras in och kan skada glomeruli.
- Kroniska inflammationer, infektioner eller immunmedierade sjukdomar som påverkar njurarna.
- Tumörer som kan vara en bakomliggande orsak till glomerulusskada.
Vid glomerulonefrit kan immunkomplex i filtreringsbarriären göra den mer genomsläpplig för albumin. Vid amyloidos spelar avlagringarnas läge roll. Om de framför allt sitter i njurmärgen kan katten ha njursjukdom utan ett så stort proteinläckage. Toxiska ämnen och vissa läkemedel kan skada njurarna, men vid den typ av omfattande proteinförlust som ses här behöver glomerulussjukdom utredas.
Riskfaktorer
- Katter med kroniska njursjukdomar, i synnerhet sjukdomar som påverkar glomeruli.
- Katter smittade med FeLV eller FIV, eftersom infektionerna kan förekomma tillsammans med glomerulussjukdom.
- Rasbenägenhet för vissa former av amyloidos, exempelvis hos siames och abessinier.
- Långvariga inflammations- eller infektionssjukdomar.
Kunskapen om riskfaktorer för just nefrotiskt syndrom hos katt är begränsad. Syndromet kan förekomma även hos yngre katter. I en klinisk grupp katter med proteinförlorande njursjukdom var medianåldern 3 år. Gruppen omfattade också katter som saknade den fullständiga kombinationen av fynd vid nefrotiskt syndrom.
Vanliga symtom
- Ihållande ödem, till exempel över buken, benen eller ansiktet.
- Ascites (vätska i bukhålan), som kan göra buken större.
- Slöhet och sämre aptit.
- Viktnedgång.
- Glanslös päls och sämre allmäntillstånd.
- Stora urinmängder och ökad törst vid njursvikt.
Svullnad under huden syns ibland först längs bukens undersida eller kring tassarna. Vätskeansamlingen kan göra att katten går upp i vikt samtidigt som den äter mindre och tappar muskler. Bland 37 katter med proteinförlorande njursjukdom hade 17 (46 %) ödem. Hos katter med låg albuminhalt kan veterinären också leta efter vätska som samlats i buken eller brösthålan utan synlig svullnad under huden.
Komplikationer och följder
- Kronisk njursvikt om njurarnas funktion försämras över tid.
- Tromboembolier, då en blodpropp följer med blodet och täpper till ett kärl.
- Svåra ödem och andningsproblem om vätska samlas i brösthålan.
- Livshotande försämring vid svår njursvikt eller omfattande vätskeansamling.
När stora mängder protein försvinner i urinen kan även ämnen som deltar i regleringen av blodets koagulation gå förlorade. Hur stor risken för blodpropp är hos katter med nefrotiskt syndrom är fortfarande oklart. Smärta och plötslig svaghet i bakbenen är akuta tecken. Vätska under huden kan samtidigt förekomma hos en katt som har otillräcklig blodvolym i kärlen, något veterinären väger in vid behandling av svullnaden.
Diagnos hos veterinären
- Urinprov för att mäta ihållande proteinuri med kvoten protein/kreatinin, UPC.
- Biokemiska blodprover som kan visa lågt albumin, höga blodfetter och förhöjda njurvärden.
- Ultraljud av njurarna för att se strukturförändringar och kontrollera om det finns fri vätska i buken.
- Blodtrycksmätning.
- Tester för virusinfektioner som FeLV och FIV när sjukdomsbilden motiverar det.
- Njurbiopsi för att bekräfta glomerulussjukdom eller amyloidos när resultatet kan påverka behandlingen.
Veterinären tolkar UPC tillsammans med urinsedimentet. Blod och inflammation i urinvägarna kan bidra till proteinet i provet. Lågt albumin kan också bero på proteinförlust via tarmen eller minskad bildning i levern. Kombinationen av kraftig renal proteinuri, lågt albumin, högt kolesterol och vätskeansamling hjälper till att skilja nefrotiskt syndrom från andra orsaker till ascites.
Ultraljud kan visa hur njurarna ser ut och var vätskan har samlats. Njurarna kan se normala ut på ultraljud trots att skador i glomeruli gör att stora mängder protein läcker ut i urinen. Förändringarna i filtret är mikroskopiska. För att bekräfta amyloidos behövs ett vävnadsprov där avlagringarna kan identifieras. Provtagningen vägs mot blödningsrisken, bland annat vid obehandlat högt blodtryck eller problem med koagulationen.
Behandling och uppföljning
Vid ansträngd andning prioriteras stabilisering. Vätska i brösthålan kan behöva tappas ut för att ge lungorna mer plats. Därefter inriktas behandlingen på att minska proteinförlusten och behandla en bakomliggande sjukdom om den har identifierats. Läkemedel som sänker trycket i glomeruli kan minska läckaget. När en njurbiopsi visar en immunmedierad inflammation kan en specialist överväga behandling som dämpar immunförsvaret.
Under uppföljningen kontrolleras svullnad, UPC, albumin, blodtryck och njurvärden. I ett enskilt fall med en ovanlig glomerulussjukdom hade proteinurin och det låga albuminet gått tillbaka efter 2 månader. Katten var fortfarande symtomfri efter 13 månader. Vid kvarstående proteinuri kan proverna behöva följas även sedan svullnaden har försvunnit. En stigande albuminhalt tillsammans med lägre UPC talar för att mindre protein förloras.
Förebyggande
- Behandla kroniska infektioner och inflammationer i tid.
- Följ upp sjukdomar som påverkar immunförsvaret.
- Regelbundna urin- och blodprover hos äldre katter kan ge möjlighet att upptäcka proteinförlust tidigt.
- Ge läkemedel efter veterinärens ordination, eftersom njursjukdom kan påverka vilka läkemedel katten tål.
- Håll katten normalviktig och ge fullvärdigt foder.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Nefrotiskt syndrom är ett tecken på en svår njursjukdom och behöver bedömas skyndsamt. Ödem, ascites eller kraftig slöhet hos katten är varningssignaler. Kontakta veterinär snarast om du märker att magen eller tassarna svullnar. Anteckna när svullnaden först syntes och om aptit, andning eller rörelse har förändrats. Vid återbesök hjälper vikt och aptit tillsammans med provsvaren veterinären att avgöra om vätskeansamlingen och proteinförlusten minskar.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är protein i urinen samma sak som nefrotiskt syndrom?
Proteinuri är ett av fynden vid nefrotiskt syndrom. Veterinären kontrollerar även om katten har lågt albumin, högt kolesterol och vätskeansamling. Ett urinprov med protein räcker därför inte för att ställa diagnosen.
Kan en katt med nefrotiskt syndrom ha normalt kreatinin?
Ja. Filtreringsbarriären kan läcka albumin samtidigt som njuren fortfarande renar blodet tillräckligt för att kreatinin ska ligga inom referensintervallet. Därför bedömer veterinären både urinprovet och albuminhalten i blodet.
Måste alla katter med misstänkt nefrotiskt syndrom genomgå njurbiopsi?
Beslutet beror på om svaret kan ändra behandlingen och om ingreppet kan göras med godtagbar risk. Veterinären bedömer bland annat blodtryck, koagulation och kattens allmäntillstånd inför eventuell provtagning.
Varför har katten blivit tyngre trots att den äter mindre?
Vätska som samlas under huden eller i buken kan öka kroppsvikten. Samtidigt kan en katt med sämre aptit förlora fett och muskler. Snabb viktökning tillsammans med svullnad behöver bedömas av veterinär.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Clinical findings, prognostic factors, and outcome of protein-losing nephropathy in cats: A retrospective study, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Treatment of glomerular and tubular proteinuria in the nephrotic range in a female cat: case report, Brazilian Journal of Veterinary Medicine, läst 2026-11-07.
- Renal amyloid-A amyloidosis in cats: Characterization of proteinuria and biomarker discovery, and associations with kidney histology, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Spontaneous remission of idiopathic minimal change disease in a cat, JFMS Open Reports / University of Cambridge, läst 2026-11-07.
- Proteinuria in Cats: Prognostic Marker or Mediator?, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Glomerular Disease in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Laboratoriediagnostik vid misstänkt njursjukdom hos hund och katt, Svensk Veterinärtidning / SLU, läst 2026-11-07.
- Renal Anomalies in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Noninfectious Diseases of the Urinary System of Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
