Urinvägssystemet

Interstitiell nefrit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Interstitiell nefrit hos katter är en inflammation i njurarnas stödjevävnad (interstitiet), som omger njurens små kanaler. När organets funktion påverkas kan urinprovet visa förändrad koncentration eller protein i urinen. Sjukdomen kan vara akut eller bli kronisk och gradvis leda till njursvikt. Den kan ha infektiös orsak eller uppstå vid immunreaktioner, förgiftningar och sjukdomar i hela kroppen. Hos många katter med långvariga förändringar går det inte att fastställa vad som startade skadan.

8 min läsningKällor
Interstitiell nefrit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Åk direkt till en veterinärklinik om katten har något av följande tecken.

  • Den kräks upprepade gånger, är mycket slö eller får inte behålla vatten.
  • Den producerar mycket lite urin, eller försöker kissa utan att det kommer urin.
  • Den har feber och tydlig smärta i buken eller sidan tillsammans med påverkat allmäntillstånd.
  • Den kollapsar, får krampanfall eller är svår att få kontakt med.
  • Den kan ha kommit åt en äkta lilja, kylarvätska eller ett läkemedel som kan skada njurarna.

Vid misstänkt förgiftning behöver katten bedömas även om den fortfarande äter och kissar. Uppgifter om vad den kan ha fått i sig och när det hände hjälper kliniken att välja behandling.

Allmänt om sjukdomen

Vid interstitiell nefrit drabbas just bindvävsstrukturerna i njurarna, som omger tubuli och blodkärl. Tubuli är de små kanaler som tar emot vätskan efter att den har filtrerats i njurarnas kärlnystan. I tubuli återförs vatten och salter till blodet. Om både stödjevävnaden och tubuli är påverkade kan förändringen kallas tubulointerstitiell nefrit.

Inflammationen kan påverka både njurarnas filtrering och förmåga att koncentrera urinen. Vid långvarig skada kan frisk vävnad ersättas av ärrvävnad, så kallad fibros. Ett sådant fynd i ett vävnadsprov visar att njuren har förändrats över tid. Det kan vara svårt att avgöra vad som orsakade den första skadan när förändringarna har hunnit bli omfattande.

Orsaker

  • Bakterier. En infektion kan sprida sig från urinblåsan upp genom urinledarna och ge njurbäckeninflammation. Bakterier som Escherichia coli kan då även påvisas vid inflammation i njurvävnaden.
  • Virus och parasiter. Njurförändringar kan ingå vid felin infektiös peritonit (FIP) och har även setts hos vissa katter med FIV. Interstitiell inflammation har beskrivits i enstaka fall av spridd toxoplasmos.
  • Giftpåverkan (läkemedel och andra gifter). Skador på tubuli kan ge en akut försämring av njurfunktionen.
  • Inflammation eller cirkulationsproblem. Immunmedierade reaktioner kan drabba njurarna. Vid allvarliga sjukdomar i hela kroppen, till exempel sepsis, kan nedsatt blodflöde och inflammation tillsammans påverka njurfunktionen.

Njurarna kan skadas på olika ställen. Vid glomerulonefrit drabbas främst de små kärlnystan som filtrerar blodet. Immunkomplex är en möjlig orsak till skador där. Hos en katt med mycket protein i urinen behöver veterinären överväga om även kärlnystanen är påverkade.

Riskfaktorer

  • Katter med kroniska urinvägsinfektioner eller upprepade infektioner som når njurarna.
  • Äldre katter, särskilt de som redan har nedsatt njurfunktion.
  • Katter med immunbrist (FeLV, FIV) kan vara mer mottagliga för infektioner.
  • Katter som får njurskadande läkemedel eller exponeras för gifter.
  • Katter med autoimmuna sjukdomar kan behöva kontrolleras om njurarna påverkas.

I en undersökning av njurvävnad från 74 katter utan konstaterad njursjukdom sågs mer inflammation och ärrvävnad hos äldre katter. De yngsta var 0–4 år och den äldsta gruppen var 15 år eller äldre. Förändringarna fanns fläckvis i vävnaden. Veterinären bedömer därför njurarnas funktion med kliniska fynd och prover tillsammans.

Vanliga symtom

  • Feber och slöhet, framför allt vid infektion eller akut försämring.
  • Sämre aptit och viktnedgång.
  • Täta eller smärtsamma urineringar om även de nedre urinvägarna är påverkade.
  • Förändrad färg på urinen, till exempel synligt blod eller grumling.
  • Stora urinmängder och ökad törst.
  • Vid svårt förlopp kan tecken på uremi uppstå, till exempel kräkningar och ammoniaklukt från munnen.

Vid långvariga förändringar kan det första ägaren märker vara att katten dricker mer eller lämnar större klumpar i lådan. Feber och ömhet i sidan är mer förenliga med ett akut förlopp eller en infektion. Veterinären behöver bedöma hur snabbt symtomen kom och hur njurfunktionen har förändrats.

Komplikationer och följder

Långvarig inflammation och fibros kan leda till kronisk njursjukdom. När njurfunktionen försämras kan avfallsämnen ansamlas i blodet. Katten kan också få högt blodtryck och rubbningar i saltbalansen. Vid svår akut njurskada kan vätska ansamlas om njurarna producerar för lite urin. Vid svåra former av infektion kan katten drabbas av svikt i flera organ och dö.

Diagnos hos veterinären

Veterinären kan kombinera följande undersökningar.

  • Blodstatus för att leta efter tecken på inflammation eller anemi.
  • Biokemiska blodprover (urea, kreatinin och salter).
  • Urinprov för att bedöma koncentration, protein, blod och cylindrar.
  • Bakterieodling från urinen vid misstanke om bakterieinfektion.
  • Blodtrycksmätning och uppföljning av njurvärdena över tid.

Ultraljud av njurarna kan visa om de är förstorade eller har förändrad struktur. Små och ojämna njurar kan tala för ett långvarigt förlopp. Vid en misstänkt infektion letar veterinären även efter hinder i urinvägarna. I en serie med 6 katter med njurabscesser hittades Escherichia coli både i urinen och i prov från abscessen hos 4 katter. Hos en av katterna visade ett vävnadsprov kronisk tubulointerstitiell nefrit.

En njurbiopsi kan visa i vilken del av njuren inflammationen sitter och hur mycket fibros som har utvecklats. Veterinären överväger biopsi när resultatet kan ändra behandlingen, exempelvis vid misstanke om en särskild njursjukdom. Ett prov från en kraftigt ärrad njure kan visa slutstadiet av skadan även om den ursprungliga orsaken förblir okänd.

Behandling och uppföljning

Behandlingen anpassas efter orsaken och hur väl njurarna fungerar. Vid en bakteriell infektion i njuren kan veterinären välja antibiotika med stöd av odling och resistensbestämning. Vid uttorkning eller akut njurskada kan vätska och tät övervakning behövas. Om skadan är långvarig kan uppföljningen omfatta njurvärden, urinprotein och blodtryck. Foder och annan behandling anpassas till kattens aptit, vikt och provsvar.

Förebyggande

  • Behandla urinvägsinfektioner i tid efter veterinärens bedömning.
  • Vaccination mot FeLV vid behov kan ingå i arbetet med att förebygga virusinfektioner. Veterinären väger in kattens risk att smittas.
  • Förvara läkemedel, kylarvätska och giftiga växter så att katten inte kommer åt dem.
  • Ge katten ett balanserat foder som passar dess hälsa och behov.
  • Följ veterinärens plan för regelbundna urin- och blodprover hos äldre katter eller katter med tidigare njurproblem.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Interstitiell nefrit är en sjukdom som kan bli kronisk och leda till njursvikt. Om katten börjat kissa oftare, urinen förändrats eller katten blivit slö eller gått ned i vikt ska du snabbt låta veterinären undersöka den. Notera gärna när förändringen började och om katten har fått något läkemedel eller tidigare har haft en urinvägsinfektion.

Vanliga frågor

Är interstitiell nefrit alltid en bakterieinfektion?

Inflammationen kan uppstå vid en bakteriell infektion som har nått njuren. Den kan också ingå i långvariga njurförändringar av andra orsaker. Veterinären använder symtomen, urinprovet, en eventuell odling och bilddiagnostiken för att avgöra vilken behandling som behövs.

Kan veterinären ställa diagnosen med ett urinprov?

Urinprovet kan visa att urinen är dåligt koncentrerad eller innehåller blod, protein eller inflammatoriska celler. Fynden vägs samman med blodprover och undersökning av njurarna. Vid särskilda frågeställningar kan ett vävnadsprov behövas.

Behöver katten alltid en njurbiopsi?

Biopsi kan vara aktuell om resultatet påverkar behandlingen, till exempel när veterinären misstänker en särskild typ av njursjukdom. Vid långvarig njursjukdom räcker ofta blodprov, urinprov och bilddiagnostik för att planera den kliniska vården.

Kan katten återhämta sig efter njurinflammation?

Återhämtningen beror på orsaken och hur mycket fungerande vävnad som finns kvar. Vid en behandlingsbar infektion kan njurfunktionen förbättras. Kvarstående fibros kan göra att katten behöver långsiktig uppföljning även om den mår bättre.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →