Urinvägssystemet

Kramp i urinröret hos katter (FLUTD): orsaker, symtom och förebyggande

Kramp i urinröret hos katter är en smärtsam sammandragning av musklerna i urinröret som gör det svårt att kissa. Muskelspänning och svullnad kan bidra till besvär vid sjukdomar i kattens nedre urinvägar (FLUTD, Feline Lower Urinary Tract Disease). Smärta vid urinering och blod i urinen kan också uppstå om en sten eller en propp blockerar urinröret. Om katten inte får ut urin kan det röra sig om stopp i urinröret som kräver akut hjälp.

8 min läsningKällor
Kramp i urinröret hos katter (FLUTD): orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Åk direkt till en veterinärklinik om katten har något av följande tecken.

  • Den sätter sig upprepade gånger för att kissa utan att det kommer urin.
  • Den krystar och får bara ut några droppar urin eller blodblandad urin.
  • Den har en spänd, öm buk samtidigt som den har svårt att kissa.
  • Den blir slö, kräks eller matvägrar i samband med svårigheter att kissa.
  • Den kollapsar eller är svår att få kontakt med.

Ett stopp i urinröret kan se ut som förstoppning när katten krystar i lådan. Åk in om du misstänker att katten inte får ut urin. Försök inte klämma på buken för att tömma blåsan.

Allmänt om tillståndet

Urinröret leder urinen från urinblåsan till utsidan av kroppen. Vid normal urinering behöver urinblåsan dra ihop sig samtidigt som motståndet i urinröret minskar. Om musklerna drar ihop sig när katten försöker kissa kan motståndet öka. Svullnad i slemhinnan kan också göra passagen trängre. Delen av urinröret närmast blåsan innehåller glatt muskulatur, medan den yttre delen hos hankatter har tvärstrimmig muskulatur. De båda muskeltyperna styrs på olika sätt.

Kramp i urinröret kan uppstå när urinrörets väggar irriteras och blir inflammerade. Muskelspänning kan förekomma samtidigt som en sten eller propp sitter i vägen. Eftersom katten kan ha kraftig smärta och svårt att kissa vid båda tillstånden behöver veterinären bedöma om det finns ett hinder. Veterinären kan misstänka tillfälligt urinstopp vid kraftig kramp. En vanlig röntgenbild kan hjälpa till att hitta stenar, medan ett mjukt hinder kan kräva andra undersökningar.

Orsaker

  • Idiopatisk blåskatarr är vanligt hos katter med FLUTD. Inflammationen i blåsan kan ge smärta och samtidigt påverka urinröret.
  • Inflammation i urinblåsans och urinrörets slemhinna kan bidra till svullnad och ökat motstånd.
  • Mikroliter och kristaller (särskilt struvit) kan ingå i proppar som täpper till urinröret. Även en liten sten kan fastna.
  • Stress, till exempel vid en flytt eller konflikter med en annan katt, kan bidra till återkommande besvär vid idiopatisk blåskatarr.
  • Efter kateterisering kan slemhinnan vara irriterad. Vid kvarstående besvär behöver veterinären också bedöma om ett nytt hinder eller en skada har uppstått.

Urinrörsinflammation kan göra det smärtsamt att kissa. Ett urinprov med kristaller behöver bedömas tillsammans med hur katten mår och vad bilddiagnostiken visar. Kristaller i provet kan finnas även utan en sten eller propp i urinröret.

Riskfaktorer

  • Hankatter löper större risk för stopp eftersom urinröret är smalare hos hanar än hos honor.
  • Unga och medelålders katter kan drabbas av besvär från de nedre urinvägarna.
  • Överviktiga katter som rör sig lite kan ha ökad risk för sådana besvär.
  • Katter som äter torrfoder och dricker lite kan få koncentrerad urin.
  • Katter som lever under stress (flytt, konkurrens med andra djur) kan få återkommande symtom vid idiopatisk blåskatarr.

Urinstopp kan uppstå hos både kastrerade och okastrerade hankatter. Det finns mindre kunskap om risken för enbart kramp än om risken för urinstopp och andra besvär i de nedre urinvägarna.

Vanliga symtom

  • Täta, smärtsamma försök att kissa.
  • Små mängder urin eller bara droppar av blodblandad urin.
  • Klagande jamande vid urinering.
  • Spänd buk eller oro.
  • Katten slickar sig på könsorganen.
  • Slöhet och matvägran kan tillkomma vid ett långvarigt förlopp.

Katten kan också kissa på en annan plats än i lådan när det gör ont. En katt som tidigare har fått ett stopp behöver bedömas snabbt om urinstrålen blir svag eller om den ofta sätter sig utan att lämna någon urin.

Komplikationer och följder

Akut urinstopp är livshotande om katten inte får snabb hjälp. När blåsan inte kan tömmas stiger trycket i urinvägarna och njurarna kan ta skada. Vid ett långvarigt hinder kan trycket även bidra till hydronefros. Ett fullständigt stopp kan göra att kaliumhalten i blodet stiger, vilket kan påverka hjärtrytmen. Kronisk blåskatarr och återkommande FLUTD kan ge nya episoder med smärta. En del katter får upprepade stopp i urinröret.

Diagnos hos veterinären

Veterinären gör en klinisk undersökning med palpation av urinblåsan, vilket innebär att veterinären känner på blåsan för att bedöma storlek och spänning. En stor, spänd blåsa tillsammans med upprepade försök att kissa talar för urinstopp. Vid misstänkt stopp kan blodprover behövas för att bedöma njurfunktionen och halten kalium. I ett urinprov kan veterinären kontrollera pH, kristaller, röda blodkroppar och bakterier.

Ultraljud av urinblåsan kan hjälpa veterinären att hitta stenar och se förändringar i blåsans vägg. En sten som syns på röntgen kan ge en förklaring till besvären om den ligger i urinröret. Vid återkommande svårigheter att kissa kan en kontrastundersökning visa en förträngning i urinröret. Bedömningen omfattar kontroll av urinflödet och uteslutning av mekaniskt hinder.

Behandling och uppföljning

Vid ett urinstopp behöver veterinären återställa urinflödet, ofta med en kateter och smärtlindring. Vid behov får katten vätska och behandling för rubbningar i saltbalansen. Om katten fortfarande har svårt att kissa när katetern har tagits bort kontrollerar veterinären om ett nytt stopp har uppstått. En blåsa som har varit utspänd kan också ha svårt att dra ihop sig.

En kontrollerad studie följde 65 hankatter som hade behandlats för ett första urinstopp. Av dem fick 16 (25 %) ett nytt stopp under vårdtiden eller under de 30 dagar som följde efter utskrivningen. I studien prövades ett läkemedel som får urinrörets glatta muskulatur att slappna av. Studien visade ingen säker minskning av återfallen med läkemedlet.

Förebyggande

  • Specialfoder som förebygger urinsten kan behövas vid en konstaterad stensjukdom. Veterinären väljer foder utifrån orsaken till besvären.
  • Se till att katten får tillräckligt med vatten. Färskt vatten på flera platser eller en vattenfontän kan passa olika katter.
  • Kontroll av vikt och fysisk aktivitet är en del av den långsiktiga skötseln. Regelbunden lek kan hjälpa katten att röra sig mer.
  • Minska stress med en stabil miljö, ostörda viloplatser och kattlådor där varje katt kan kissa i lugn och ro.
  • Regelbundna urinprov för katter i riskgruppen kan ingå i en plan för uppföljning.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Kramp i urinröret kan bidra till urinstopp och njursvikt. Om hankatten ofta sätter sig i kattlådan, krystar och bara får ut några droppar blodblandad urin ska du genast kontakta veterinären. Berätta om katten tidigare har haft urinstopp, fått en kateter eller behandlats för blåskatarr. Efter behandling är det viktigt att följa hur katten kissar och att söka akut om urinen uteblir igen.

Vanliga frågor

Hur vet veterinären om det är kramp eller en sten?

Veterinären undersöker urinblåsan och bedömer om urinen kan passera. Röntgen och ultraljud kan visa stenar, och en kontrastundersökning kan behövas när det är oklart om urinröret är förträngt eller blockerat.

Kan kramp och en propp förekomma samtidigt?

Ja. Slemhinnan kan svullna och musklerna spännas när urinröret är irriterat. Samtidigt kan en propp av celler, protein och kristaller ligga i vägen. Veterinären behöver undersöka om urinflödet har stoppats.

Vad ska jag titta efter efter att katten kommit hem?

Följ hur ofta katten går till lådan och om den får ut urin. Upprepade smärtsamma försök med bara droppar eller ingen urin alls behöver bedömas akut, även om det första stoppet har behandlats.

Räcker det att minska stressen hemma?

Lugnare miljö och bra tillgång till kattlådor kan ingå i den långsiktiga vården vid idiopatisk blåskatarr. Plötsliga svårigheter att kissa behöver däremot bedömas direkt så att ett eventuellt stopp kan åtgärdas.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta veterinär direkt vid första tecken på sjukdom.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →