Akut till veterinären
Sök akut om katten visar något av följande:
- Den försöker kissa upprepade gånger, men det kommer bara droppar eller ingen urin.
- Den får plötsligt kraftig smärta och kan inte komma till ro.
- Den kräks upprepade gånger och vill varken äta eller dricka.
- Den blir snabbt mycket slö, har svårt att stå eller kollapsar.
En katt kan fortsätta kissa om den andra njuren fortfarande producerar urin och urinledaren på den sidan är öppen. Nytillkommen smärta eller tydlig försämring hos en katt med känd njursten behöver därför bedömas även om det finns nya kissklumpar i lådan.
Allmänt om sjukdomen
Njursten bildas av mikroliter, små kristaller som med tiden klumpar ihop sig och växer. Sammansättningen kan variera. Kalciumoxalat är vanligast bland njurstenar hos katt, men också andra mineral förekommer. Stenen sitter i njurbäckenet, där urinen samlas innan den rinner vidare genom urinledaren till blåsan. En mineralinlagring i själva njurvävnaden kallas nefrokalcinos. Båda fynden kan finnas i samma njure.
Till skillnad från stenar i urinblåsan är njurstenar ofta dolda tills de täpper till urinledaren eller ger smärta. Sjukdomen kan upptäckas av en slump vid ultraljud. En sten kan blockera utloppet från njurbäckenet eller flytta sig ned i urinledaren. Hos katt är den friska urinledarens inre diameter omkring 0,4 mm. Även en mycket liten sten kan därför stoppa flödet.
Orsaker
- Hög koncentration av stenbildande ämnen i urinen, till exempel kalcium och oxalat.
- Foder som påverkar urinens surhetsgrad och därmed vilka kristaller som kan bildas.
- Lågt vätskeintag, som bidrar till mer koncentrerad urin.
- Urinvägsinfektion, som kan bidra till bildning av vissa struvitstenar.
- Ärftlig benägenhet kan spela in vid kalciumoxalatsten.
- Högt kalcium i blodet, ibland till följd av en hormonrubbning.
Vid kalciumoxalatsten kan utsöndringen av kalcium i urinen vara hög även när kalciumvärdet i blodet ligger inom referensintervallet. Hos många katter går det aldrig att fastställa en enskild orsak. En katt med återkommande stenar kan behöva en ny utredning även om den tidigare har haft normala blodprover.
Riskfaktorer
- Katter som får torrfoder och dricker lite.
- Äldre katter.
- Raser med rapporterad benägenhet för kalciumoxalatsten: perser, himalaya och burma.
- Katter med kroniska njur- och urinvägssjukdomar.
Kunskapen om riskfaktorer specifikt för njursten hos katt är begränsad. Bland katter vars njurar undersöktes efter döden var medianåldern 15 år hos dem med njursten och 13 år hos dem utan. Bland 140 katter som remitterats till en specialistklinik och hade kronisk njursjukdom hade 102 (73 %) stenar i de övre urinvägarna. Av dem hade 71 (69 %) njursten. Vid kronisk njursjukdom kan bilddiagnostik därför hjälpa veterinären att hitta ett avflödeshinder som går att åtgärda.
Vanliga symtom
- Blod i urinen (hematuri).
- Smärta vid urinering.
- Täta besök i kattlådan med små mängder urin.
- Njurkolik med kraftig smärta, då katten kan jama högt eller kröka ryggen.
- Kräkningar.
- Minskad aptit eller matvägran.
- Slöhet och uttorkning.
Täta besök i kattlådan med små mängder urin ses också vid besvär från urinblåsan eller urinröret. Vid njursten kan blod i urinen vara det enda synliga tecknet. När en sten hindrar flödet från njuren kan förändringarna i stället märkas som att katten gömmer sig, äter sämre eller går ned i vikt. Smärtan kan vara mer påtaglig vid ett plötsligt hinder, när njurbäckenet snabbt tänjs ut.
Komplikationer och följder
- Hydronefros, då njurbäckenet vidgas för att urinen inte kan rinna undan.
- Akut njursvikt, särskilt vid stopp på båda sidor eller om den andra njuren redan fungerar dåligt.
- Kronisk njursvikt till följd av bestående njurskada.
- Njurbäckeninflammation om bakterier etablerar sig i den drabbade njuren.
- Livshotande försämring vid ett allvarligt avflödeshinder.
Om ett ensidigt stopp pågår länge kan njuren förlora funktion utan att katten verkar sjuk. Den andra njuren kan kompensera för en del av förlusten. Om en sten senare blockerar även den fungerande sidan kan njurvärdena stiga snabbt. Då har katten mindre njurkapacitet kvar att ta av.
Diagnos hos veterinären
- Urinprov för att undersöka bland annat kristaller, blod, protein och urinens koncentration.
- Biokemiska blodprover för att bedöma njurfunktion och kalcium.
- Ultraljud av njurarna för att se stenar och ett eventuellt vidgat njurbäcken.
- Röntgen för att hitta stenar som syns på röntgen, exempelvis kalciumoxalat och struvit.
- Bakterieodling från urinen vid misstanke om infektion.
Vid ultraljud kan en sten i urinledaren ge ett ljust eko med en mörk skugga bakom sig. På röntgen kan en sten framträda som en liten mineraltät förändring i höjd med njuren. Ultraljud hjälper till att avgöra om den ligger i njurbäckenet och om urinledaren är vidgad på samma sida. Små stenar kan vara svåra att skilja från omgivande vävnad på röntgen, särskilt när tarmens innehåll ligger över området. Kristaller i urinprovet kan ge en ledtråd om stentypen. Om en sten tas ut kan ett laboratorium analysera vilka mineral den innehåller.
Behandling och uppföljning
En njursten som upptäcks av en slump och varken hindrar urinflödet eller orsakar besvär följs ofta med bilddiagnostik och prover. En sten kan behöva åtgärdas om den orsakar smärta, bidrar till återkommande infektioner eller växer så att den trycker på njurvävnaden. Vid återbesöken jämför veterinären stenens storlek och läge med tidigare bilder och bedömer om njurbäckenet har vidgats.
Kalciumoxalatstenar går inte att lösa upp med foder. En struvitsten i njuren kan ibland lösas upp med veterinärfoder när urinflödet är fritt. Vid ett hinder i urinledaren behöver njuren avlastas snabbt. På en specialistklinik kan en stent hålla passagen i urinledaren öppen. En annan metod är en konstgjord förbindelse, SUB, som leder urinen från njurbäckenet till blåsan förbi hindret.
Förebyggande
- Ge tillgång till färskt vatten. En vattenfontän kan vara ett alternativ för katter som föredrar rinnande vatten.
- Välj ett balanserat helfoder och anpassa vätskeintaget med exempelvis våtfoder.
- Använd specialfoder efter veterinärens bedömning av stentyp och njurfunktion.
- Kontroll av vikt och aktivitet ingår i den dagliga omsorgen.
- Följ den individuella planen för urinprov och ultraljud om katten redan har haft njursten.
Råd om foder beror på vilka mineral som behöver hållas lösta. Ett foder som gör urinen surare kan vara avsett för struvit men olämpligt för en katt som bildar kalciumoxalatsten. Samtidig kronisk njursjukdom påverkar också valet av foder.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Nefrolitiasis är en allvarlig sjukdom som kan vara dold tills den plötsligt förvärras. Blod i urinen, smärta eller matvägran hos katten är varningssignaler. Lägg märke till förändringar i kattens vanor, till exempel om den lämnar mat, gömmer sig mer eller börjar kissa utanför lådan. Anteckna när symtomen började och om du fortfarande ser normala mängder urin. Vid misstänkt stopp ska du åka in direkt.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan katten ha njursten trots att den kissar normalt?
Ja. Stenen kan ligga kvar i njurbäckenet med fritt urinflöde. Även om den stoppar flödet från en njure kan urinen från den andra njuren fortfarande nå blåsan och synas i lådan.
Betyder kristaller i urinen att katten har njursten?
Kristaller kan förekomma i urin från katter utan sten. En katt med njursten kan också ha ett urinprov utan synliga kristaller. För att avgöra om det finns en sten i njuren behövs bilddiagnostik.
Måste alla njurstenar tas bort?
En sten som ligger stilla, lämnar urinflödet fritt och inte ger besvär kan ofta följas vid återbesök. Om stenen växer, återkommande orsakar infektion eller blockerar urinledaren kan veterinären behöva behandla den.
Går det att lösa upp njurstenen med specialfoder?
Det beror på stentypen. Kalciumoxalat går inte att lösa upp med foder. Vid misstänkt struvit i en njure med fritt avflöde kan veterinären pröva upplösning och jämföra stenens storlek på nya bilder.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Upper urolithiasis in cats with chronic kidney disease: prevalence and investigation of serum and urinary calcium concentrations, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- ACVIM Small Animal Consensus Recommendations on the Treatment and Prevention of Uroliths in Dogs and Cats, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Behandling av katter med uretärobstruktion orsakad av urinsten, Svensk Veterinärtidning, läst 2026-11-07.
- Urolithiasis in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Urinvägskonkrement, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-07.
- Feline abdominal ultrasonography: What’s normal? What’s abnormal? Renal pelvis, ureters and urinary bladder, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Obstructive Uropathy in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Co-occurrence of nephrocalcinosis and nephrolithiasis in feline kidneys, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Cats and Calcium Oxalate: Strategies for managing lower and upper tract stone disease, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
